Anders Teljebäck avgår

Läs Anders Teljebäcks egen text om valet att avgå som kommunstyrelsens ordförande.

Sedan en tid har jag bestämt mig för att någon gång under mandatperioden lämna uppdraget som Kommunstyrelsens ordförande (KSO) i Västerås. Nu har tiden kommit. Jag har lärt mig att man ska resa med lätt ryggsäck genom livet. Nu tar jag denna lätta ryggsäck och lämnar över till någon annan. Självklart sitter jag kvar tills partiet utsett en efterträdare för uppdraget.Om någon frågar mig vad jag tycker att vi åstadkommit under de tio år jag varit kommunalråd, med sex år som KSO så skulle jag säga: Att med en befolkningsutveckling på mellan 1500 och 2500 per år är jag tillfreds med att vi ökat bostadsbyggande från cirka 400 hem per år till drygt 1000 hem per år. Och vi bygger i hela kommunen, även i stadsdelar där det tidigare varit svårt, i våra serviceorter och på landsbygden. Skolresultaten blir nu bättre för varje år, vilket gör att vi ger våra barn och ungdomar bättre förutsättningar i livet. Till det kommer att våra satsningar på stadsdelarna nu börjar ge frukt. Sist skulle jag lyfta fram hur vi stärkt näringslivet – befintliga företag och deras möjligheter att utvecklas, det allmänna företagsklimatet och ett antal mycket strategiska och prestigefyllda etableringar.Om någon hade frågat mig när jag blev KSO vad jag förväntade mig av uppdraget, så skulle jag inte ha sagt den största flyktingkrisen någonsin eller en pandemi. Jag skulle heller inte ha sagt IKEA-mord eller att västeråsare skulle bli beskjutna och en skulle dö i ett terrordåd i Paris och det som följde av detta för Västerås stad och mig själv. Händelser som jag bär med mig genom resten av livet.Vad är Västerås största styrka, frågar jag mig själv. Utan tvekan handlingskraft och stolthet, som är en viktig del av vår vision Staden utan gränser.Vi vågar sticka ut och ta ut svängarna inte minst i alla fantastiska byggnader som finns i vår stad. Det har varit en ynnest att få vara heltidspolitiker i stadshuset i tio år. Det är en byggnad som slår det mesta som arkitektonisk ikon.Vi vågar, precis som Mats Åbergs staty i Vasaparken visar. Ni vet den med hästen som kommer till vattenhålet och tvekar, går i och under vattnet och kommer upp på andra sidan stolt. Det är att våga. Det är handlingskraft och stolthet. Det är Västerås.Jag vill tacka alla jag mött under åren i stadens förvaltningar och verksamheter. På mina 250 företagsbesök. Ni som kommit fram till mig på stan för att prata och ibland kritisera men också berömma. Jag vill tacka alla i fullmäktige men framförallt mina närmaste medarbetare och kommunalrådskollegor. Sist men inte minst stadsledningskontoret, med först Bosse Dahllöf och sedan Helene Öhrling i spetsen.

Slået op af Anders Teljebäck i Mandag den 21. september 2020

Sedan en tid har jag bestämt mig för att någon gång under mandatperioden lämna uppdraget som Kommunstyrelsens ordförande (KSO) i Västerås. Nu har tiden kommit. Jag har lärt mig att man ska resa med lätt ryggsäck genom livet. Nu tar jag denna lätta ryggsäck och lämnar över till någon annan. Självklart sitter jag kvar tills partiet utsett en efterträdare för uppdraget.

Om någon frågar mig vad jag tycker att vi åstadkommit under de tio år jag varit kommunalråd, med sex år som KSO så skulle jag säga: Att med en befolkningsutveckling på mellan 1500 och 2500 per år är jag tillfreds med att vi ökat bostadsbyggande från cirka 400 hem per år till drygt 1000 hem per år. Och vi bygger i hela kommunen, även i stadsdelar där det tidigare varit svårt, i våra serviceorter och på landsbygden.

Skolresultaten blir nu bättre för varje år, vilket gör att vi ger våra barn och ungdomar bättre förutsättningar i livet. Till det kommer att våra satsningar på stadsdelarna nu börjar ge frukt.

Sist skulle jag lyfta fram hur vi stärkt näringslivet – befintliga företag och deras möjligheter att utvecklas, det allmänna företagsklimatet och ett antal mycket strategiska och prestigefyllda etableringar.

Om någon hade frågat mig när jag blev KSO vad jag förväntade mig av uppdraget, så skulle jag inte ha sagt den största flyktingkrisen någonsin eller en pandemi. Jag skulle heller inte ha sagt IKEA-mord eller att västeråsare skulle bli beskjutna och en skulle dö i ett terrordåd i Paris och det som följde av detta för Västerås stad och mig själv. Händelser som jag bär med mig genom resten av livet. Vad är Västerås största styrka, frågar jag mig själv.

Utan tvekan handlingskraft och stolthet, som är en viktig del av vår vision Staden utan gränser. Vi vågar sticka ut och ta ut svängarna inte minst i alla fantastiska byggnader som finns i vår stad. Det har varit en ynnest att få vara heltidspolitiker i stadshuset i tio år. Det är en byggnad som slår det mesta som arkitektonisk ikon. Vi vågar, precis som Mats Åbergs staty i Vasaparken visar. Ni vet den med hästen som kommer till vattenhålet och tvekar, går i och under vattnet och kommer upp på andra sidan stolt. Det är att våga. Det är handlingskraft och stolthet. Det är Västerås.

Jag vill tacka alla jag mött under åren i stadens förvaltningar och verksamheter. På mina 250 företagsbesök. Ni som kommit fram till mig på stan för att prata och ibland kritisera men också berömma. Jag vill tacka alla i fullmäktige men framförallt mina närmaste medarbetare och kommunalrådskollegor. Sist men inte minst stadsledningskontoret, med först Bosse Dahllöf och sedan Helene Öhrling i spetsen.